Auckland Citys mittfältare reflekterar över sitt lags prestation i FIFA Club World Cup och varaktiga effekter av deras berömda oavgjort resultat med Boca Juniors.

Garriga reflekterar över Auckland Citys klubb-VM-visning
Mittfältaren säger att reaktionen på Boca Juniors oavgjort var "galenskap"
"Vi är extra-motiverade för FIFA Intercontinental Cup", säger han
Det har gått nästan två månader sedan Auckland City FC deltog i FIFA Club World Cup 2025™, men lagets enastående dragning med CA Boca Juniors finns kvar lika färskt i minnet som dagen då det ägde rum.
Sedan det episka 1-1-resultatet mot de sydamerikanska tungviktarna har den semiprofessionella sidan kämpat hårt i Nya Zeelands regionala ligor samtidigt som de har längtat efter att återvända till den globala konkurrensen i den kommande FIFA Intercontinental Cup™ med en ny känsla av självförtroende.
Auckland City FC:s veteranmittfältare Gerard Garriga satte sig ner medFIFAför att diskutera klubbens prestationer i USA, reaktionen på oavgjort med Boca och att ta med värdefull erfarenhet av att spela mot-världsklasslag i FIFA Intercontinental Cup.

FIFA: Hur är det att vara tillbaka till vardagen med Auckland City efter att ha deltagit i klubb-VM?
Gerard Garriga:Det var tufft i början. För alla oss som hade turen att få uppleva klubb-VM var det en dröm som gick i uppfyllelse. När det var dags att återvända till verkligheten var det en chock. Bara att vara här, behöva gå till jobbet, spela på träningsplaner och i matcher som bara inte kändes likadant...
Det tog ett tag för oss att vänja oss vid att vara tillbaka. Vi hade jobbat, drömt och kämpat för något som motiverade oss, och plötsligt var det över, så de första veckorna var långt ifrån lätta. Som sagt, om du älskar att spela fotboll kommer motivationen naturligt. Vi är tillbaka igen, redo att slåss om den lokala turneringen och tjäna en plats i National League.
Hur skulle du betygsätta ditt lags prestation i klubb-VM?
Mycket högt, om jag ska vara ärlig. Klubbens mål var helt enkelt att tävla; vi tänkte inte på resultat. Kanske hade vi kunnat slåss i någon av de tre matcherna. Den första matchen var svår eftersom det var en realitetskontroll med en stark motståndare, men jag skulle säga att vi förbättrades allt eftersom turneringen fortsatte. Vi vande oss vid att spela mot motståndare- av högsta kvalitet och tempot i spelet, som skiljer sig helt från att spela i Nya Zeeland.
Till slut kom vi därifrån oavgjort mot ett av de största lagen i Sydamerika, Boca Juniors. Det var bortom våra vildaste drömmar och ett betydelsefullt tillfälle för klubben och för fotbollen i Nya Zeeland och Oceanien. Det var enormt att få oavgjort mot en klubb av den kalibern. Jag minns fortfarande att jag flög tillbaka på planet och tänkte på hur fantastisk vår resa hade varit och hur vi hade uppnått något så svårt.
Vad var reaktionen på lottningen med Boca Juniors?
Det var galet! Vi är inte vana vid att vara i medias rampljus. Bara att delta i klubb-VM var en stor sak, men efter lottningen blev det galenskap. Team-kamrater som målskytten Christian Gray fick massor av meddelanden på Instagram och Twitter, plus otaliga nya följare. Varje gång jag gick på sociala medier var hans ansikte överallt, med alla pratade om honom. Det var overkligt! Vi är inte vana vid det, men det är spännande att vara i rampljuset för något positivt.
Det var riktigt trevligt att det hände en spelare så ödmjuk och hårt{0}arbetande som Gray. Han fick inte mycket speltid under turneringen, så det betydde mycket för honom att göra det målet. Det är svårt att sätta ord på det för som amatörspelare vaknar du på morgonen, kollar telefonen och läser nyheterna, men när du ser att de flesta artiklarna handlar om din klubb slår spänningen emot dig, och du tänker på vad vi har uppnått.
Hur var det att spela inför Boca Juniors fans? Har du någonsin upplevt något liknande förut?
Jag hade aldrig upplevt en publik som hejade på sitt lag så under hela matchen. Det var verkligen vackert. Efter matchen skanderade många av spelarna "Dale Boca, dale, dale Boca"på bussen eller på hotellet för att vi inte kunde få det ur huvudet. Orden bara fastnade i ditt sinne. Till och med nästa dag, när jag var tillbaka i Spanien för att tillbringa fem dagar med min familj, hade jag slutna ögon för att försöka sova och"Dale Boca, dale, dale Boca"ekade fortfarande i mitt huvud. Det var galet! Det fastnade verkligen i mitt huvud och jag kunde inte få ut det.
Inför klubb-VM sa du att du såg fram emot att stå öga mot öga med några stora namn och byta tröjor med dem. Hur gick det?
När vi spelade Boca hade jag turen att byta tröjor med [Edinson] Cavani. Det betydde mycket för mig. Han är en legendarisk spelare, plus att min partner är från Uruguay. Jag kunde inte byta tröjor med någon i den första matchen eftersom jag blev uttagen till ett dopingtest, men efter matchen fick jag chatta med [Serge] Gnabry och Harry Kane i en timme. Det var verkligen speciellt att få chatta med dem och prata om våra upplevelser.
Sedan, mot Benfica, fick jag chansen att prata med [Angel] Di María. Jag frågade om jag kunde få hans tröja, men han hade redan gett den till en av mina lagkamrater-. Han var riktigt trevlig ändå. Han sa att han kunde ge mig den han bar i första halvlek om jag väntade tills han hade avslutat sina intervjuer. Jag väntade på honom, vi gick tillsammans och han sa åt kitmannen att hämta sin första-halvtröja. Jag hängde runt i ungefär fem minuter, men det kom inte... Sedan kom Di María tillbaka, frågade mig vad som hade hänt och gick in för att leta efter det men hittade det inte. Vi måste åtminstone ta en selfie. Han var riktigt trevlig.

Hur mycket press var du under för att hjälpa till att visa upp fotboll i Nya Zeeland och Oceanien för världen?
Speciellt efter en så tuff start [en 10-0-förlust mot Bayern München] var det inte lätt för oss. Vi kände oss under mycket press från press och sociala medier. Vi är inte vana vid den typen av granskning, så det påverkar dig när du vaknar nästa dag och ser att folk inte har bra saker att säga om dig, eller ifrågasätter varför du ens är med i tävlingen. Hur som helst, vi blev bättre allt eftersom turneringen fortsatte och slutade med den lottningen. Vi kunde tävla mot ett lag som precis hade förlorat i dödsfallet mot Bayern, oavgjort mot Benfica och som var ute efter att kvalificera sig.
Vi spelade inte bara för oss själva eller klubben, vi representerade ett land och en kontinent där fotbollen växer. Det är ett stort steg för fotbollen att fortsätta utvecklas i Nya Zeeland och Oceanien.
Hur mycket ser ni fram emot FIFA Intercontinental Cup?
Det här året är speciellt eftersom vi kommer från klubb-VM, så vi är extra-motiverade. Vi brukade gå in i dessa turneringar var 12:e månad utan att ha spelat mot topp-lag under månaderna fram till dem. Det tog hårt på oss. Men efter turneringen i juni har vi mer erfarenhet och vi vet hur det är att försvara mot lag på topp-nivå, och förhoppningsvis kan vi spela bra i vår första match i år och försöka orsaka ännu en upprördhet. Laget ser fram emot ännu ett historiskt ögonblick.
---Denna nyhet kommer från FlFA NEWS och är INTE för kommersiella ändamål
