Uppställningen av läktarna har ett stort inflytande på stadionens form. Utformningen av de symmetriska läktarna och de asymmetriska läktarna kommer att leda till två väldigt olika stadionformer.
För små och medelstora stadioner kan användningen av asymmetriska läktare få fler publiksäten för att teaterföreställningar kan ses direkt, och den visuella kvaliteten är lättare att kontrollera inom ett effektivt område.
Stadionens åskådarställning har också detta problem, eftersom besöksfrekvensen för åskådare i sportspel inte är hög, och den asymmetriska utformningen av läktarna för arenor med mindre än 30 000 personer är till nytta för användningen av funktion och form. Sektionsdesignen för åskådarställningen påverkar direkt höjden och volymen på lokalen. Eftersom utformningen av siktlinjens profil måste säkerställa synligheten för siktlinjens design, det vill säga siktlinjen är fri, kommer bestämningen av höjden på den första raden i läktaren att direkt påverka höjdvärdet för varje rad av läktarna.
Ju högre höjden på den första raden av läktaren, desto brantare siktlinje, stigningen och radavståndet för varje rad på läktarna kommer att öka, stadions höjd ökar också och volymen ökar. Ju lägre höjden på den första raden av läktaren är, motsatsen är sant.
Ju lägre höjden på den första raden av läktaren kommer dock att minska utrymmet som används under läktarna, vilket är ett motsägelse- och koordineringsproblem. Rimligt bestämma höjden på den första raden av läktarna kan användas för att öka spelplanen, minska utrymmet under läktarna och organiskt kombinera läktarnas design. Stadionens ställningsdesign uppmärksammar också svårigheten med dess arkitektoniska design. Stadionens ställning är ett exponerat utrymme, som har takfunktionen i hjälprummet under stativet, det vill säga vattentät och värmeisolering.
